Fejd : lyrics for Storm album

Par
Words : Official lyrics
Release : Storm
Thanks to the band for the sharing.

Tracklist :
01. Offerrök
02. Svanesång
03. Älvorna Dansar
04. Vid Jore Å
05. Egils Polska (instrumental)
06. Storm
08. Äril
09. Skuld
10. Likfärd (instrumental)


01. Offerrök


Mjödet flödar ädla drycken, må den aldrig sina
hornen fulla höjas nu till fränder
eldar brinner kittlar sjuda, sovlet står på borden
manneligen dricka allas välgång

Nio dagar blotet varar låtom oss nu glädjas
vilda danser i fröjd och gamman i gudahovets hall
nio dagar blotet varar låtom oss nu glädjas
vilda danser i fröjd och gamman offerröken stiger mot skyn

Asar vördas runor ristas, skalden smider orden
forna kämpar hyllas i vår saga
Brageskålar gillet hedrar, mäktig ljuder sången
ättebanden stärkas och beseglas

Nio dagar blotet varar låtom oss nu glädjas
vilda danser i fröjd och gamman i gudahovets hall
nio dagar blotet varar låtom oss nu glädjas
vilda danser i fröjd och gamman offerröken stiger mot skyn

Blotspån täljas skarpa eggen, tyda dem i blodet
spörja gudarna om rika gåvor
blotet stundar fred och äring, fruktbarhetens moder
de nio åren helgade för landet

Nio dagar blotet varar låtom oss nu glädjas
vilda danser i fröjd och gamman i gudahovets hall
nio dagar blotet varar låtom oss nu glädjas
vilda danser i fröjd och gamman offerröken stiger mot skyn


02. Svanesång


I eldens sken kan jag skönja dig, en skugga utav lågors lek
ej mer skall jag få möta din blick och få krama din fasta hand
upp mot skyn böljar röken fram i ett hav utan land
i bålets glöd fräser runor fram, tyd dem om du kan

Runt i ring jag dansar omkring, jag hetsar blodet varmt
trumman min dånar vilt och skönt, hettan slår sig lös
galdrar svuros vid ättens band, en baneman jag fann
rygg mot rygg över fjärran hav, en högrest tall du var

Vet du nu eller ej

Vid urbergets rot mullrar jordens sång, ett varsel så mäktigt av tidens gång
vid moderns barm vi styrkte varann, ur källornas brunn vi drack
spörj mig nu där jag allena stå på klipphäll svart över smärtans sår
hör min stämma så hes och spröd, av sorgens spjut jag sköts

Nu av tråd danas ödets varp, en skimrande väv av livets allt
upp på en skinande sköld vi bars, vi två utav far
kroppen skälver en vanmakts rus, svetten flödar med helgad sejd
en resa långt uti dunkelt fång, bakom mörker ser jag ljus

Vet du nu eller ej

Blottat sinne över väglöst land, en herrelös vind bortom dödas hägn
i köldens spår isas varje tår, i de världar jag skola gå
kom alla krafter från söder och norr, vilda sejddjur visa er nu
för i denna härd skall ett svärd bli smitt, härdat i mitt blod

Över land, över hav, jag skall finna en baneman
över land, över hav, jag flyger i örnehamn


03. Älvorna Dansar


Bedårande skönhet i älvornas dans
skimrande väsen av ljus
tårar av silver i daggkåpans famn
skymning varsamt föll

En moder av åldern så gammal och tärd
söker de spåren nu än
hon följer de stigar i grönmossans bäddar
ett bolster utan liv
se dem då, följ dem nu i natt

Älvor dansar vilt på måndränkta ängar
silvertäckt är mark i trolldomens skrud
en fägring utav ljus som hänför och lockar
toner av en sång med vädjande ord

Irrande själar de svävar som dis
välvda i älvringens lek
den sorgbundna modern hon faller på knä av nåd
skogens barn är här
se dem då, följ dem nu i natt

Älvor dansar vilt på måndränkta ängar
silvertäckt är mark i trolldomens skrud
en fägring utav ljus som hänför och lockar
toner av en sång med vädjande ord


04. Vid Jore Å


Rinn du Jore som tiden har flytt
om våren rusar så strid
vita blommor de smyckar din strand
fridfullt flyter mot forsens brus

Mörka höljor, svarta djup
vad där döljas, barnatro vid Jore å, vid Jore å

Öring vakar i strömmens ljuva lek
under alens gröna löv
skygga skuggor mot järnröd sand
kvarnsten minner din ström av kraft

Mörka höljor, svarta djup
vad där döljas, barnatro vid Jore å, vid Jore å

Björkar vajar i morgonens ljumma bris
dagen gryr och återföds
sida vid sida vi vandrar välkänd stig
ned i dalen mot barndoms å

Mörka höljor, svarta djup
vad där döljas, barnatro vid Jore å, vid Jore å


06. Storm


Gynnsamma vindar för mig ut i gryningen
bort över havet far jag nu, då jag ser skogsbeklädda åsar inåt land
där väntar du mig än, kära vän

Havets ljus ömsom tindrar kallt
så som bränningens vilda språng
följer den våg som skall fjärma mig bort från dig
i nordanskog där lämna jag min börd
tills visdomens skördar står
himmel och hav åter falla mot envars grav

Stormen den dånar och vindens klagan tjöt
vågorna sköljer mot kallfruset hjärta
jag frös, frös….

Marelds sken speglar livets färd
som nu vaggar i fjordens famn
känslornas svall grips av längtan till fjärran land
träder in i tordöns mörka rum
ty ett rike av bister köld
förtappelsens stund att besvärja en urkrafts gud

Stormen den dånar…….

Storm, storm i mitt hjärtas brunn
stormen är vindens strid
strid över havets vidd
köld genom märg och ben
frostiga andetag
hårt piskar regnet mig

Härskri hörs i stämmorna från nord
i den skärande vindens rop
ett rasande hav i dess boning jag tappert far
avgrunds djup en förnimmelse av död
med jagande käftars törst
av urminnes hävd att få stilla sitt lystna rov

Stormen den dånar…….


07. Varg i Veum


Sägner i fordom förtäljer om dåd
svärden höjdes och tingsfriden bröts
blottar sitt sinne med dråpets begär
härjar och skändar med ursinnes kraft

Håller de kära i tryggaste famn
rädsla och fruktan var vägen de fann
sprungen ur kärlekens heliga kved
dömda att plågas att i nidingars våld

Mörkret nalkas och stunden var svår
berget det rämnar av smärta
stungen av vrede i vargarnas tid
ristat var ödet i sten

Sorgen i hjärtat med flammande eldar
jagar i blindo en osvuren vän
skuggorna ruvar i skogarnas mörker
facklorna tändas för driva dem hän

Varg i veum

Mörkret nalkas och stunden var svår
berget det rämnar av smärta
stungen av vrede i vargarnas tid
ristat var ödet i sten


08. Äril


Lågor flämtar i vår äril såsom längtan den förtär
liksom aska är då soten som elden vi alla bär
blott det ringa är så vackert jag giver mig till skogen hän
likt en fura för min stolthet svärjer livet som syn för sägn
Jag råder själv om alla tankar ty de tvivel i min själ
Jag sörjer livet för dess fägnad om livet är mig kärt

Såsom skuggspel uti natten leker ont för den som ser
gillra fånga dödens ögon vem skonar om ingen ber
svaren stundar i vår levnad jagar ödet som skall ske
söka lyckan om den väntar skänka tröst när sorgen led
Jag råder själv om alla tankar ty de tvivel i min själ
Jag sörjer livet för dess fägnad om livet är mig kärt

Om vår äril nu falnar en gång, spå mina händer i det som finns kvar
minnen av lågor i askan den grå

Ett järtecken varslar mig i en slocknade glöd
I var gnista en gyllne tår som ämnar att dö

Lågor flämtar i vår äril såsom längtan den förtär
liksom aska är då soten som elden vi alla bär
blott det ringa är så vackert jag giver mig till skogen hän
likt en fura för min stolthet svärjer livet som syn för sägn
Jag råder själv om alla tankar ty de tvivel i min själ
Jag sörjer livet för dess fägnad om livet är mig kärt

Om vår äril nu falnar en gång, spå mina händer i det som fanns kvar
minnen av lågor i askan den grå



09. Skuld


Skrik av smärta, sårad av dess brinnande hat
våldsam vrede, fruktar för mitt liv
skändar blod, jag är fjättrad

Färdas vid havets köld
höjer min blick mot himmelen

Tårar svider i sargat skinn
andas tungt
söker skälen, finna någon tröst
att få nåd, jag våndas

Färdas vid havets köld
höjer min blick mot himmelen

Mörker råder, tankarna flyter ödsligt
jag skälver så ensam i salen av sten
dunkla minnen jagar mig utan tvivel
i fjärran de klagar för att få frid

En gång trodde jag mig veta gåtor
de  fråga om skulden och sanningens svar
bunden i den djupaste ångest
lider för att leva med sorgen och evig skuld

Skrik av smärta, sårad av dess brinnande hat
våldsam vrede, fruktar för mitt liv
skändar blod, jag är fjättrad

Färdas vid havets köld
höjer min blick mot himmelen


11. Bergakungen


där stod han så resligt den bergakung från norr
med ett trånande sinn
En ungmö från bygden han snärjde till sin borg
med sin trolldom

Och jungfrun hon rider med vinden i sitt hår
så fager och skön som en älva
Stjärnor de tindra på vägen hon skall fram
i lönndom hon möter sin kära

Hon faller i dvala med ögonen av sten
i hans kyliga famn
Hans galdrar är starka, i tusende år
är hon fjättrad

Om afton hon klär sig med gyllene behag
ty hon fägnar sin kung
I mörkaste kammarn hon ämnar att stå brud
med sin bergakung


12. Morgonstjärnan¹


Blodat bräde mellan gårdar gå från hand till hand
Odalmän de sitter i vadmal grå
De svärjer i sitt röda blod en ed att svika ej
Budbringaren rider i skogens värnande sköte

Morgonstjärnan manar strid
Morgonstjärnan, ond bråd död
Budet sveper fram, det skall färdas långt

Tidener är komna om upprorsmän i Värend land
Kedjan må ej brytas i lagfäst blod
Åldrigt är det tecken som skurits ut ur eldvsvett trä
Budkaveln löper genom nätter och dagar

Till att värja rätten åter
Bringa stridens djupa sår
Offra livet för dess armod
Deras frihet evigt skall bestå

1. It's a medieval weapon

Comments

Post a Comment