Fejd : lyrics for Storm album

Words : Official lyrics
Release : Storm
Thanks to the band for the sharing.

Tracklist :
01. Offerrök
02. Svanesång
03. Älvorna Dansar
04. Vid Jore Å

05. Egils Polska (instrumental)

06. Storm

07. Varg i Veum

08. Äril

09. Skuld

10. Likfärd (instrumental)

11. Bergakungen

12. Morgonstjärnan

01. Offerrök

Mjödet flödar ädla drycken, må den aldrig sina

hornen fulla höjas nu till fränder

eldar brinner kittlar sjuda, sovlet står på borden

manneligen dricka allas välgång

Nio dagar blotet varar låtom oss nu glädjas

vilda danser i fröjd och gamman i gudahovets hall

nio dagar blotet varar låtom oss nu glädjas

vilda danser i fröjd och gamman offerröken stiger mot skyn

Asar vördas runor ristas, skalden smider orden

forna kämpar hyllas i vår saga

Brageskålar gillet hedrar, mäktig ljuder sången

ättebanden stärkas och beseglas

Nio dagar blotet varar låtom oss nu glädjas

vilda danser i fröjd och gamman i gudahovets hall

nio dagar blotet varar låtom oss nu glädjas

vilda danser i fröjd och gamman offerröken stiger mot skyn

Blotspån täljas skarpa eggen, tyda dem i blodet

spörja gudarna om rika gåvor

blotet stundar fred och äring, fruktbarhetens moder

de nio åren helgade för landet

Nio dagar blotet varar låtom oss nu glädjas

vilda danser i fröjd och gamman i gudahovets hall

nio dagar blotet varar låtom oss nu glädjas

vilda danser i fröjd och gamman offerröken stiger mot skyn

02. Svanesång

I eldens sken kan jag skönja dig, en skugga utav lågors lek

ej mer skall jag få möta din blick och få krama din fasta hand

upp mot skyn böljar röken fram i ett hav utan land

i bålets glöd fräser runor fram, tyd dem om du kan

Runt i ring jag dansar omkring, jag hetsar blodet varmt

trumman min dånar vilt och skönt, hettan slår sig lös

galdrar svuros vid ättens band, en baneman jag fann

rygg mot rygg över fjärran hav, en högrest tall du var

Vet du nu eller ej

Vid urbergets rot mullrar jordens sång, ett varsel så mäktigt av tidens gång

vid moderns barm vi styrkte varann, ur källornas brunn vi drack

spörj mig nu där jag allena stå på klipphäll svart över smärtans sår

hör min stämma så hes och spröd, av sorgens spjut jag sköts

Nu av tråd danas ödets varp, en skimrande väv av livets allt

upp på en skinande sköld vi bars, vi två utav far

kroppen skälver en vanmakts rus, svetten flödar med helgad sejd

en resa långt uti dunkelt fång, bakom mörker ser jag ljus

Vet du nu eller ej

Blottat sinne över väglöst land, en herrelös vind bortom dödas hägn

i köldens spår isas varje tår, i de världar jag skola gå

kom alla krafter från söder och norr, vilda sejddjur visa er nu

för i denna härd skall ett svärd bli smitt, härdat i mitt blod

Över land, över hav, jag skall finna en baneman

över land, över hav, jag flyger i örnehamn

03. Älvorna Dansar

Bedårande skönhet i älvornas dans

skimrande väsen av ljus

tårar av silver i daggkåpans famn

skymning varsamt föll

En moder av åldern så gammal och tärd

söker de spåren nu än

hon följer de stigar i grönmossans bäddar

ett bolster utan liv

se dem då, följ dem nu i natt

Älvor dansar vilt på måndränkta ängar

silvertäckt är mark i trolldomens skrud

en fägring utav ljus som hänför och lockar

toner av en sång med vädjande ord

Irrande själar de svävar som dis

välvda i älvringens lek

den sorgbundna modern hon faller på knä av nåd

skogens barn är här

se dem då, följ dem nu i natt

Älvor dansar vilt på måndränkta ängar

silvertäckt är mark i trolldomens skrud

en fägring utav ljus som hänför och lockar

toner av en sång med vädjande ord

04. Vid Jore Å

Rinn du Jore som tiden har flytt

om våren rusar så strid

vita blommor de smyckar din strand

fridfullt flyter mot forsens brus

Mörka höljor, svarta djup

vad där döljas, barnatro vid Jore å, vid Jore å

Öring vakar i strömmens ljuva lek

under alens gröna löv

skygga skuggor mot järnröd sand

kvarnsten minner din ström av kraft

Mörka höljor, svarta djup

vad där döljas, barnatro vid Jore å, vid Jore å

Björkar vajar i morgonens ljumma bris

dagen gryr och återföds

sida vid sida vi vandrar välkänd stig

ned i dalen mot barndoms å

Mörka höljor, svarta djup

vad där döljas, barnatro vid Jore å, vid Jore å

06. Storm

Gynnsamma vindar för mig ut i gryningen

bort över havet far jag nu, då jag ser skogsbeklädda åsar inåt land

där väntar du mig än, kära vän

Havets ljus ömsom tindrar kallt

så som bränningens vilda språng

följer den våg som skall fjärma mig bort från dig

i nordanskog där lämna jag min börd

tills visdomens skördar står

himmel och hav åter falla mot envars grav

Stormen den dånar och vindens klagan tjöt

vågorna sköljer mot kallfruset hjärta

jag frös, frös….

Marelds sken speglar livets färd

som nu vaggar i fjordens famn

känslornas svall grips av längtan till fjärran land

träder in i tordöns mörka rum

ty ett rike av bister köld

förtappelsens stund att besvärja en urkrafts gud

Stormen den dånar…….

Storm, storm i mitt hjärtas brunn

stormen är vindens strid

strid över havets vidd

köld genom märg och ben

frostiga andetag

hårt piskar regnet mig

Härskri hörs i stämmorna från nord

i den skärande vindens rop

ett rasande hav i dess boning jag tappert far

avgrunds djup en förnimmelse av död

med jagande käftars törst

av urminnes hävd att få stilla sitt lystna rov

Stormen den dånar…….

07. Varg i Veum

Sägner i fordom förtäljer om dåd

svärden höjdes och tingsfriden bröts

blottar sitt sinne med dråpets begär

härjar och skändar med ursinnes kraft

Håller de kära i tryggaste famn

rädsla och fruktan var vägen de fann

sprungen ur kärlekens heliga kved

dömda att plågas att i nidingars våld

Mörkret nalkas och stunden var svår

berget det rämnar av smärta

stungen av vrede i vargarnas tid

ristat var ödet i sten

Sorgen i hjärtat med flammande eldar

jagar i blindo en osvuren vän

skuggorna ruvar i skogarnas mörker

facklorna tändas för driva dem hän

Varg i veum

Mörkret nalkas och stunden var svår

berget det rämnar av smärta

stungen av vrede i vargarnas tid

ristat var ödet i sten

08. Äril

Lågor flämtar i vår äril såsom längtan den förtär

liksom aska är då soten som elden vi alla bär

blott det ringa är så vackert jag giver mig till skogen hän

likt en fura för min stolthet svärjer livet som syn för sägn

Jag råder själv om alla tankar ty de tvivel i min själ

Jag sörjer livet för dess fägnad om livet är mig kärt

Såsom skuggspel uti natten leker ont för den som ser

gillra fånga dödens ögon vem skonar om ingen ber

svaren stundar i vår levnad jagar ödet som skall ske

söka lyckan om den väntar skänka tröst när sorgen led

Jag råder själv om alla tankar ty de tvivel i min själ

Jag sörjer livet för dess fägnad om livet är mig kärt

Om vår äril nu falnar en gång, spå mina händer i det som finns kvar

minnen av lågor i askan den grå

Ett järtecken varslar mig i en slocknade glöd

I var gnista en gyllne tår som ämnar att dö

Lågor flämtar i vår äril såsom längtan den förtär

liksom aska är då soten som elden vi alla bär

blott det ringa är så vackert jag giver mig till skogen hän

likt en fura för min stolthet svärjer livet som syn för sägn

Jag råder själv om alla tankar ty de tvivel i min själ

Jag sörjer livet för dess fägnad om livet är mig kärt

Om vår äril nu falnar en gång, spå mina händer i det som fanns kvar

minnen av lågor i askan den grå

09. Skuld

Skrik av smärta, sårad av dess brinnande hat

våldsam vrede, fruktar för mitt liv

skändar blod, jag är fjättrad

Färdas vid havets köld

höjer min blick mot himmelen

Tårar svider i sargat skinn

andas tungt

söker skälen, finna någon tröst

att få nåd, jag våndas

Färdas vid havets köld

höjer min blick mot himmelen

Mörker råder, tankarna flyter ödsligt

jag skälver så ensam i salen av sten

dunkla minnen jagar mig utan tvivel

i fjärran de klagar för att få frid

En gång trodde jag mig veta gåtor

de  fråga om skulden och sanningens svar

bunden i den djupaste ångest

lider för att leva med sorgen och evig skuld

Skrik av smärta, sårad av dess brinnande hat

våldsam vrede, fruktar för mitt liv

skändar blod, jag är fjättrad

Färdas vid havets köld

höjer min blick mot himmelen

11. Bergakungen

där stod han så resligt den bergakung från norr

med ett trånande sinn

En ungmö från bygden han snärjde till sin borg

med sin trolldom

Och jungfrun hon rider med vinden i sitt hår

så fager och skön som en älva

Stjärnor de tindra på vägen hon skall fram

i lönndom hon möter sin kära

Hon faller i dvala med ögonen av sten

i hans kyliga famn

Hans galdrar är starka, i tusende år

är hon fjättrad

Om afton hon klär sig med gyllene behag

ty hon fägnar sin kung

I mörkaste kammarn hon ämnar att stå brud

med sin bergakung

12. Morgonstjärnan¹

Blodat bräde mellan gårdar gå från hand till hand
Odalmän de sitter i vadmal grå
De svärjer i sitt röda blod en ed att svika ej
Budbringaren rider i skogens värnande sköte

Morgonstjärnan manar strid
Morgonstjärnan, ond bråd död
Budet sveper fram, det skall färdas långt

Tidener är komna om upprorsmän i Värend land
Kedjan må ej brytas i lagfäst blod
Åldrigt är det tecken som skurits ut ur eldvsvett trä
Budkaveln löper genom nätter och dagar

Till att värja rätten åter
Bringa stridens djupa sår
Offra livet för dess armod
Deras frihet evigt skall bestå

1. It's a medieval weapon